fbpx

Kostterapier vid sjukdom

Kapitlets innehåll

  • Tillstånd som kan förbättras med hjälp av kosten
  • Reaktioner på ämnen i mat
  • Inflammatoriska tarmsjukdomar
  • Ledsjukdomar

Lärandemål – Efter kapitlet ska du:

  • Ha kännedom om hur man med kostens hjälp kan minska besvären vid vanliga sjukdomar och födoämnesintoleranser

Det finns många sjukdomstillstånd som kan förbättras med relativt enkla kostförändringar. Ibland kan det handla om att man utesluter eller inkluderar ett eller fler livsmedel för att man ska få en effekt. Olika individer svarar olika bra på sådana förändringar. Många sjukdomar, exempelvis ledgångsreumatism, är antagligen flera olika sjukdomar, men som genom likartade symtom får samma diagnos. Handlar det om olika grundorsaker som ligger bakom samma sjukdom är det inte heller speciellt konstigt att sjukdomen leder fram till likartade symptom. De är också viktigt att understryka att man inte får ge sig ut för att behandla dessa sjukdomar med kost. De kostråd som vi kommer att tipsa om är på intet sätt extrema, men handlar det om en person som behandlas av läkare bör alltid läkaren först konsulteras innan man rekommenderar någon kostförändring.

Födoämnesintolerans
Födoämnesintoleranser är det gemensamma namnet för negativa kroppsliga reaktioner på olika födoämnen. De generella råden när det gäller intoleranser är förstås att undvika det man reagerar negativt på. Här skiljer man på två olika grundintoleranser:

Immunologiska reaktioner – här är immunförsvaret involverat med att försöka bekämpa det vi stoppar i oss. Dessa reaktioner kallas för allergier.

Icke-immunologiska reaktioner (överkänslighet) – här är immunförsvaret inte inkopplat och inom den här gruppen hittar vi vitt skilda intoleranser som laktosintolerans till glutamatkänslighet. Vi börjar med överkänsligheterna.

Födoämnesöverkänslighet
Laktosintolerans – En av de vanligaste överkänsligheterna är laktosintolerans. Laktos, mjölksocker, består av en glukos och en galaktos sammankopplade med en bindning som kräver ett speciellt enzym för att brytas ner. Enzymet heter laktas och produceras i tunntarmens slemhinna. Alla friska däggdjursungar producerar laktas för att de ska kunna tillgodogöra sig laktosen i modersmjölk. När individen sedan blir större försvinner den laktosspjälkande förmågan eftersom vuxna däggdjur normalt inte dricker mjölk och att då producera en massa laktas som inte behövs till någonting är bara slöseri med resurser som i längden kan minska överlevnadsförmågan för denna individ. En del folkslag på vår jord är dock lite mer anpassade till boskapshållning genom att de har en förändring i sin arvsmassa som gör att de kan bryta ner laktos i vuxen ålder. Exempel på sådana folkslag är Massajer, Mongoler och Skandinavier. I vår del av världen har mjölkprodukter utgjort en så viktig del av vår matkultur att laktosintolerans har setts som något mer eller mindre självklart. De individer som inte kunnat bryta ner laktos har uppfattats som avvikande, trots att laktosintolerans egentligen är normaltillståndet för en vuxen människa.
Kan man inte bryta ner laktos kan inte mjölksockret tas upp från tunntarmen. Istället följer det med ner till tjocktarmen där bakterier börjar kalasa på sockret. Då bildas bland annat gaser. Sockret drar även åt sig vatten och därför är diarré vanligt förknippat med laktosintolerans. Misstänker man att man är laktosintolerant finns en rad symptom att vara uppmärksam på: gasbildning, lös avföring/diarré, svullnad eller ont i magen. Observera att laktosintolerans inte alltid behöver ge symptom, men eftersom intoleransen inte är farlig i sig spelar detta inte någon egentligen roll för hälsan vad man vet idag.
Behandlingen av laktosintolerans handlar om att inte utsätta sig för ospjälkat laktos. Vill man äta mejerier finns idag en uppsjö av olika laktosfria och laktosreducerade alternativ. Även syrade mjölkprodukter tolereras bättre eftersom bakterierna i dessa produkter har brutit ner en hel del av laktosen. Som laktosintolerant tål du mindre mängder laktos, men om du skulle reagera på en mindre mängd laktos som en matsked mjölk är det antagligen inte laktosintolerans det handlar om utan en allergi mot mjölk. Man kan också tillsätta enzymtabletter till mjölk en stund innan man dricker den för att bryta ner laktosen och därmed minska besvären för den intolerante.

Koffeinöverkänslighet yttrar sig ofta som illamående, darrningar, sömnstörningar, hjärtklappning, diarré och svettningar. Koffeinet överlappar till viss del adrenalinets effekter i kroppen, vilket bland annat påverkar vakenhet och hjärtverksamhet. Hos den koffeinkänslige handlar det i de flesta fall om att kroppen reagerar lättare på koffeinets fysiologiska effekter. Problem med koffeinöverkänslighet minskar ofta i takt med att man utsätter sig för koffein. Den bästa lösningen för den koffeinkänslige är att undvika koffein som finns i kaffe, te och vissa andra drycker,

Glutamatöverkänslighet kallas ofta för Chinese Restuarant Syndrome. Namnet har överkänsligheten fått genom att man traditionellt använder glutamat som krydda i det kinesiska, men även andra asiatiska kök. Symptomen yttrar sig som huvudvärk, svettningar, tryck över bröstet, domningar och frånvarokänsla. Symptomen går i de flesta fall över på en halvtimme. Dessa reaktioner är inte farliga och glutamat är inte heller nervskadande, vilket påstås på många håll, inte minst internet. Upplever man problem med sin glutamatkänslighet bör man förstås se upp med mat som är lagad med glutamat. Det stora problemet med glutamat är istället att den får maten att smaka bättre och stimulerar aptit. Att glutamat får maten att smaka bättre är förstås mycket välkommet av livsmedelsindustrin som gärna tar genvägar för att få bra smak på råvaror av låg kvalitet. Det här kan förstås vara problematiskt för överviktsutvecklingen där vi redan har stora folkhälsoproblem. Använder man glutamat som ett njutningsmedel som man använder medvetet vid enstaka tillfällen ser vi inga problem med det. Problemen med ökad aptit kommer när man hela tiden får i sig glutamat utan att veta om det. En bra strategi för att minska ner på glutamatkonsumtionen är att laga sin mat själv och undvika hel – och halvfabrikat. Det finns dock en del livsmedel som innehåller en hel del naturligt glutamat och det finns ingen dokumenterad skillnad i effekt mellan raffinerat glutamat och naturligt förekommande sådan, vilket annars påstås i många sammanhang. Exempel på livsmedel med ett högt naturligt glutamatinnehåll är parmesanost, soja (vätskan) och fisksås.

Biogena aminer I den mesta mat finns det så kallade biogena aminer. Det är ämnen som histamin (inblandat i allergiska reaktioner) och tyramin. Viss mat innehåller särskilt höga halter av biogena aminer och det innebär att känsliga personer kan reagera negativt på dessa. Symptomen kan innefatta illamående, kräkningar, magont, nässelutslag, rodnad och huvudvärk. Även risken för astmaattacker kan påverkas av biogena aminer. På senare år har även koppling till migränanfall diskuterats. Livsmedel som är rika på biogena aminer är rödvin, ost, tonfisk, makrill, ansjovis, sardeller, sardiner, jästextrakt, ostar, fisksåser, fermenterade korvar till exempel salami, rökt skinka, sojasåser samt surkål och andra fermenterade grönsaker.

Födoämnesallergier
Allergier delas in i lite olika undergrupper, men deras gemensamma nämnare är att immunförsvaret orsakar de symptom som den drabbade upplever. I så gott som alla fall har immunförsvaret utsett ett protein i maten till sin fiende och när vi äter livsmedlet i fråga sätts immunförsvarets resurser in för att förgöra den inbillande fienden. Symptomen kommer från alla de områden som utsätts för livsmedlet man stoppar i sig, som klåda, svullnader i mun och hals, uppkastningar, diarré och magsmärtor. Även hudutslag är vanliga. Symptomen kan i vissa fall, ofta efter upprepade exponeringar, bli så kraftiga att den drabbade får hjärtstillestånd och avlider. Detta kallas för anafylaktisk chock.
Allergier är vanligast i 10-12 årsåldern och kan i många fall försvinna högre upp i åldrarna. När allergier försvinner, eller växer bort som man också säger, handlar det om att immunsystemet börjar acceptera det protein det förut försökte bekämpa. Typiska livsmedel som ger allergier är baljväxter, stenfrukter (äpplen, päron etc), citrus, fisk, ägg, skaldjur och mjölk, det vill säga bra och nyttiga livsmedel. Detta kan tyckas lite motsägelsefullt då nyttig mat inte borde få kroppen att reagera negativt. Proteinerna i dessa livsmedel är ganska olika kroppens egna och därför är det större risk att immunsystemet vänder sig mot dem än till exempel proteiner i kött som är mer lika kroppens egna. Köttallergier är följaktligen också ovanliga.
Dessutom tolereras vissa livsmedel bättre om det först hettas upp, sockras eller saltas. Det beror på att proteinets naturliga struktur förstörs och immunförsvaret inte längre kan känna igen proteinet som det har bestämt sig för att bekämpa. Exempel på sådana livsmedel är färska jordgubbar och äpplen som tolereras mycket bättre som jordgubbssylt eller äppelmos.
Allergier har även en viss ärftlighet och om två personer med samma typ av allergi skaffar barn är risken cirka 75 procent för att barnet ska utvecklas samma typ av allergi.

Varför utvecklar man allergier?
Födoämnesallergier är ett relativt nytt fenomen och var för 100 år sedan ett okänt begrepp i vår del av världen. På andra håll i världen är allergier fortfarande mycket sällsynta. Så sent som på 1980-talet debatterade läkarkåren på fullt allvar om det verkligen fanns något som matallergier eller om det bara var psykosomatiskt. Skepsisen berodde bland annat på att man inte alltid får en allergisk reaktion hos patienten när denne utsätts för det som den påstås vara allergisk mot. Idag vet man att många allergier samvarierar med andra saker. Ta pollenallergi som exempel. Många pollenallergiker blir allergiska mot stenfrukter under pollensäsongen, men får inga symptom av stenfrukter under resten av året.
Så vad beror allergier på? En logisk slutsats är förstås att söka svaret i de förändringar som vår närmiljö har genomgått under de senare åren. Forskare har sökt förklaringen i alla de miljögifter vi utsätter vår miljö för. Det var ett spår man länge arbetade efter, men idag finns flera exempel runt om världen där befolkningen är utsatt för mängder med miljögifter utan att visa upp några allergier.

Överdriven hygien
Det hetaste spåret är vår idag överdrivna bakteriefobi och minskade exponering för nyttiga bakterier i vår miljö. Vårt immunförsvar är gjort för att kämpa mot olika typer av bakterier som inte hör hemma i våra kroppar. Kampen började redan vid födseln. Hur gick en förlossning till för låt oss säga 50 000 år sedan? Knappast skedde den i en steril och bakteriefri miljö. När det sterila, bakteriefria barnet såg dagens ljus överfölls det genast av bakterier. Vissa bakterier var bra medan andra var skadliga. Immunsystemets uppgift blev då att ställa in sig rätt för att skilja vän från fiende. Det handlade inte om att immunsystemet skulle reagera vid eventuell infektionsalstrande bakteries försök att inta kroppen utan det skedde sannolikt ganska omedelbart efter födseln. Idag när barn föds i en mer steril miljö kan det tänkas att immunförsvaret hittar på egna fiender, som exempelvis proteiner i mat, när det inte utsätts för verkliga sådana. Idag tar många kvinnor lavemang innan de föder barn för att inte bajsa på sig under förlossning. Detta kan tyckas vara en bra åtgärd, men många experter menar att avföring som kommer i kontakt med barn som föds är mycket viktigt för att trimma in immunförsvaret rätt och minska risken för att utveckla allergier. Barn som föds genom kejsarsnitt har en högre risk att utveckla allergier eftersom de inte passerar vaginans slemhinna som är täckt med probiotiska (nyttiga) bakterier.
Även bakterieexponering under barnåren är viktig för att minska utvecklingen av allergier. Förr rekommenderade man att undvika pälsdjur för att undvika allergier. Idag vet man att det motsatta gäller. Djur i allmänhet bär på mer bakterier och har man en hund slickar den sig i baken och i nästa sekund barnet runt munnen. Detta ger immunförsvaret verkliga utmaningar att ta hand om. Man vet också att barn uppvuxna på landet har en lägre risk för att utveckla allergier jämfört med barn som bor i en stad. Att äta syrad mat verkar också vara ett bra sätt att minska risken för att utveckla allergier.
Det man bör undvika är överdriven tvagning och användning av starka skurmedel och andra hushållskemikalier. De dödar alla bakterier och förstör den naturliga barriären i huden.
Även inomhusmiljö är en viktig bit i utvecklande av allergier. Mögel och dålig ventilation är faktorer som påverkar risken att drabbas.

Vad gör man om man är allergisk?
Man kan behandla allergier med varierande framgång inom vården genom en process som kallas hyposensibilisering som går ut på att man utsätter kroppen för det livsmedel som man är allergisk mot. Det allergiska svaret trycks sedan tillbaka av läkemedel. Hyposensibilisering måste alltid utföras av experter eftersom det allergiska svaret i första fall kan leda till döden om inte rätt motmediciner finns tillhands. Det vanliga är dock att den allergiska personen får undvika det eller de livsmedel som denne är allergisk mot. Då blir utmaningen att hitta nya bra alternativ som gör kosten varierad och näringsrik.

Celiaki
Celiaki handlar om intolerans mot gluten. Därför kallas sjukdomen också för glutenintolerans. Gluten är ett protein som finns i rikliga mängder i vete, korn och råg. Det är gluten som ser till att proteininnehållet i dessa vegetabilier är förhållandevis högt. Gluten ger även den sega strukturen åt bröd och pasta. Så länge man tål gluten är den alltså mest av godo.
Problemet med gluten är ett det är lite smågiftigt och höga doser skadar tarmslemhinnan. Gluten kan också trigga immunsystemet att börja angripa tarmslemhinna i tunntarmen. Resultatet blir en kraftigt inflammation som bryter ner tarmluddet, vilket i sin tur kraftigt försämrar absorptionen av näring från tarmen.

Symptom på celiaki
Vanliga symptom på celiaki är smärta, uppspänd buk, blod i avföring (svart avföring), viktnedgång, näringsbrister, kräkningar, diarré, gaser, depression, minskad längdtillväxt, hudproblem och trötthet. Diagnos sker genom biopsi från tunntarmens slemhinna, även blodprov med antikroppar mot gluten kan användes som en del i diagnosen.

Kostråd vid celiaki
Kostrådet är egentligen bara ett: undvik gluten! I praktiken kan det dock vara en utmaning eftersom många produkter kan vara kontaminerade av gluten. För de flesta patienter räcker det med aldrig så lite gluten för att de ska få en reaktion. Havre är ett spannmål som tolereras av de flesta med celiaki, men den mesta havren i butiken är tyvärr kontaminerad med andra spannmål. Ska man äta havre är det viktigt att välja helt ren havre. Sådana havregryn finns på livsmedelsbutikens ”glutenhylla”. Många upplever också en uppgivenhet då rekommendationerna från sjukvården ofta blir att använda en massa glutenfria alternativ som ofta är hårt industriellt processade. Glutenfritt bröd har i regel högre kolhydratinnehåll. Dessutom är det ofta bakat på ren stärkelse, vilket kan påverka både blodsockersvar och mättnad negativt.
Utmaningen vid celiaki blir att hitta bra, näringsrika, funktionella alternativ till bröd, pasta och matvete som bulgur. Ofta kan man ersätta en macka med en frukt eller bulgurn med quinoa.

IBS – Irritated Bowel Syndrome
En vanlig så kallad slaskdiagnos som många får idag är IBS. IBS står för Irritated Bowel Syndrome, alltså ungefär irriterad-tarm-syndrom. Tidigare kallades IBS för Colon Irritable, det vill säga irriterad tjocktarm. IBS kallas också för stressmage eftersom stress i vissa fall kan var utlösande för de symptom som upplevs. Varför IBS ofta kallas för slaskdiagnos är för att symptomen kan vara väldigt olika och att man ofta inte vet vad som orsakar besvären. Besvärens omfattning kan skilja väldigt mycket från person till person. IBS i sin mildaste form handlar kanske om att magen svullnar upp litegrann på eftermiddagen. I de värre varianterna får man springa på toaletten 6-7 gånger om dagen och ofta är det mycket bråttom. Har man de värre varianterna av IBS är det förstås mycket handikappande. Drygt 10 procent av befolkningen uppskattas ha IBS och det gör att den kvalificeras som en folksjukdom. Till symptomen hör gaser, uppkördhet, buksmärtor som ofta ökar efter måltid men lättar efter att man tömt tarmen, oregelbundna avföringsvanor, diarré och förstoppning. Dessa symtom kan alla känna av nu och då. Tillfällig förstoppning, diarré eller gaser i magen innebär inte att man har någon sjukdom.

Vad beror IBS på?
Orsaken till IBS är okänd, men sannolikt är det flera olika bakomliggande problem som mynnar ut i likartade symptom. Man vet att psykisk ohälsa, som exempelvis depression, är relaterat till risken för att drabbas. Även stress rubbar tarmens naturliga funktion, vilket kan ge upphov till matsmältningsproblem. IBS är också vanligt förekommande efter bakterieinfektioner i mag-/ tarmsystemet och därför ligger det nära till hands att misstänka att förändringar i bakteriefloran kan ligga bakom. Laktosintolerans kan också ge upphov till IBS-liknande besvär och en vanlig del i en medicinsk utredning är att man undersöker om patienten är laktosintolerant. Att utesluta laktos på egen hand för att se om symptomen påverkas är också en väg att gå.
Ett hittills ganska underskattat område när det gäller orsaker till IBS är allergier. De mest uppmärksammade allergierna är de som ger omedelbara och kraftiga symptom. Men allergier kan också ge små symptom som inte uppkommer direkt i samband med det man har stoppat i sig. Symptomen kan yttra sig som svullen mage och smärta. Det svåra med sådana allergier är att identifiera det man reagerar negativt på.

Hur behandlar man IBS?
Ett vanligt råd som många IBS-patienter fortfarande får är att öka intaget av fibrer. Tyvärr brukar symptomen förvärras när patienten börjar äta mer fibrer, särskilt i form av fibertillskott med olösliga fibrer.
När det gäller kostbiten är det annars klokt att vara försiktig med hårda, olösliga fibrer. Mjuka, gelbildande fibrer som finns i havre, psylliumfrön och frukt som banan är en mycket bättre idé, Dessutom är dessa fibrer bra näring åt nyttiga bakterier som finns i vårt tarmsystem. Att äta syrade livsmedel eller tillskott med probiotika kan också vara en god idé. Att testa utesluta laktos kan vara en god idé, men ibland räcker det inte med att bara ta bort laktosen då själva mjölkproteinet kan ge dessa besvär. Att utesluta mjölk är ett ganska omfattande ingrepp i de flesta människors kost i vår del av världen. Lagar man all sin mat själv är det inga större problem, men för de flesta blir det mycket läsande på produktförpackaningar. Betydligt lättare och ofta mer effektfullt är det att utesluta gluten. Gluten kan ge upphov till celiaki (glutenintolerans), men också till IBS-besvär utan att det för den sakens skull handlar om celiaki. Att utesluta gluten är en god idé, och dessutom betydligt lättare än att utesluta mjölk, för att se om symptomen förbättras. Väljer du att utesluta ett eller flera livsmedel är det viktigt att vara konsekvent och göra det under minst två veckor för att kunna se eventuella effekter av åtgärden. Ibland kan det även behövas att man utesluter både mjölk och gluten samtidigt. Självklart kan IBS-besvär bero på intoleranser mot andra livsmedel än mjölk och gluten även om de ofta upplevs som de allra vanligaste. Här är det svårt att säga något generellt eftersom det som ger besvär och gaser för en person inte gör det för en annan. För att kunna identifiera andra livsmedel som ger upphov till besvären måste man vara uppmärksam på det man äter och när besvären kommer. En god idé är att föra en matdagbok där man också antecknar sina besvär. Gör man så är det betydligt lättare att se mönster. Ett annat råd är att äta mindre måltider och att motionera. Motion påverkar tarmmotoriken positivt.
Att arbeta med psyket är för många en framkomlig väg för att slippa IBS-besvär. Här handlar det om att minska på stress och behandla depressioner.

Inflammatoriska tarmsjukdomar
Till de inflammatoriska tarmsjukdomarna hör Ulcerös Kolit och Morbus Crohn, eller Crohns sjukdom som den också kallas. Gemensamt för dessa sjukdomar är att de är auto-immuna och skapar smärtsamma inflammationer i mag-/tarmsystemet. Ulcerös Kolit drabbar kolon, det vill säga tjocktarmen, medan Crohns kan drabba hela mag-/tarmsystem från i princip munnen ner till anus.
Man vet inte vad som orsakar dessa sjukdomar, men en orsak som har föreslagits är rubbningar i tarmfloran. Sjukdomarna kommer i skov, vilket innebär att de kan vara lugna i långa perioder för att sedan kraftigt förvärras. Båda sjukdomarna innebär en förhöjd cancerrisk i tarmarna, men tack vare att denna patientgrupp regelbundet kontrolleras invärtes upptäcks cancern ofta i tid. Skoven kommer med olika mellanrum hos olika personer. Sjukdomarna har en viss ärftlighet.

Crohns sjukdom
Morbus Crohn ökar också risken för att tarmfickor och fistelgångar (blindgångar) ska bildas. Symptom innefattar smärta, blödningar, viktnedgång, diarré, feber och allmän sjukdomskänsla. I svåra fall får den drabbade genomgå bukkirurgi flera gånger under sin livstid för att avlägsna delar av tarmen som förstörts av det inflammatoriska skovet.

Ulcerös Kolit
Ulcerös Kolit drabbar enbart tjocktarmen, men kan i vissa fall även ge inflammation i levern. Till symptomen hör diarré, blod i avföringen, feber, frekventa toalettbesök, Smärta i tjocktarm vid toalettbesök, trötthet och viktminskning. För patienter med ulcerös kolit kan det ibland gå år mellan skoven. I vissa fall kan inflammationen bli så omfattande att hela tjocktarmen måste avlägsnas. I de fallen får man en stomi, en påse på magen där avföringen hamnar. Idag kan man i många fall skapa, från tunntarmen, en konstgjord ändtarm så att patienten kan gå på toaletten på normalt sätt.

Kost vid inflammatoriska sjukdomar
Kostråden kring dessa sjukdomar har varit ganska undermåliga. I princip har man rekommenderat samma kost till dessa patienter som till friska människor med förbehållet att man ska undvika fibrer. Motsägelsefullt nog har man dock rekommenderat banan, som är en av våra mest fiberrika frukter. Det beror på en klinisk iakttagelse att bananer fungerar bra.
Tittar man på den forskning som har gjorts ser man att det finns en hel del kostfaktorer som kan påverka dessa sjukdomar positivt. Olika patienter svarar olika bra på olika kostråd, vilket kan tala för att det är olika sjukdomar som mynnar ut i samma symptom.
Något som de flesta patienter verkar vara hjälpta av, i synnerhet dem med Crohns sjukdom, är probiotikatillskott. Det finns forskare som går så långt som att säga att alla dessa sjukdomar beror helt, eller delvis, på rubbningar i bakteriefloran. Lösliga fibrer från exempelvis ren havre och banan verkar också fungera bra för de flesta. Dessa fibrer är mjuka för tarmslemhinnan och de är dessutom bra mat för nyttiga bakterier i tarmarna som i sin tur skapar inflammationsdämpande korta fettsyror. Hårda, vattenolösliga fibrer från exempelvis skaldelar bör undvikas eftersom dessa mekaniskt kan skava mot tarmslemhinnan.
Vissa patienter har dessutom upplevt positiva effekter av att utesluta mjölk, gluten, rött kött och stekt mat, medan andra inte blir förbättrade. Råa grönsaker är något som kan vara jobbigt för en inflammerad tarm att hantera och därför kan det vara smart att istället äta kokta grönsaker under ett skov. Gasbildande mat ska också undvikas, men som sagts tidigare är det högst individuellt vad som är gasbildande och inte. Att äta inflammationsdämpande omega-3 i form av fet fisk kan vara intressant för en del patienter även om studier på området inte alltid ger positiva resultat. Här får man helt enkelt prova sig fram. Den gula kryddan gurkmeja, som ger curryn dess gula färg, har kraftigt inflammationsdämpande effekter. En god idé kan därför vara att använda gurkmeja som krydda där det passar.

Ledsjukdomar
Under den här rubriken tar vi upp reumatoid artrit, det vill säga ledgångsreumatism och artros som också drabbar lederna.
De reumatiska sjukdomarna är, precis som de inflammatoriska tarmsjukdomarna, auto-immuna sjukdomar, det vill säga att kroppens immunsystem angriper sig självt. Exakt vad som ligger bakom sjukdomens uppkomst är i dagsläget okänt. Dock finns en viss ärftlig komponent. Sjukdomen går i skov och under skoven angrips lederna av immunförsvaret. Inflammationen i lederna ger smärta och leder så småningom till att ledstrukturen bryts ner och ledens funktion förstörs. De drabbade patienterna behandlas med inflammationsdämpande läkemedel. När det gäller kost och kosttillskott kan man göra en hel del mot reumatism. Då går terapin ut på att såväl dämpa inflammationer som att förbättra reparationen av ledbrosket som förstörs av inflammationen i leden.
Osteoartros, eller artros som man säger i dagligt tal, handlar om att ledbrosket bryts ner. Artroser kan förekomma med eller utan svullnad kring leden. Artros har en hög grad av ärftlighet och idag räknar man med att cirka 800 000 personer i Sverige är drabbade. Artroser behandlas framför allt med smärtstillande läkemedel. När det gäller kostterapier kan man göra en hel del både när det gäller att optimera uppbyggnaden av leden, men även att motverka inflammationer, i de fall de förekommer.

Kost och kosttillskott för ledsjukdomar
Glukosamin är en av byggstenarna i ledbrosket. Att äta glukosamin som tillskott i tron att det ska hjälpa till med uppbyggnaden av leden kan te sig lite långsökt, men det intressanta är att det faktiskt fungerar. Effekten är inte jättestor, men i studier har man jämfört glukosamin med det smärtstillande läkemedlet ibuprofen och sett en likvärdig effekt. Det intressanta med detta är att glukosamin inte hämmar smärta som ibuprofen gör utan indirekt motverkar smärtan genom att öka uppbyggnanden av leden. Glukosamin utvinns ur räkskal och finns både som läkemedel och kosttillskott.

Kondroitin är en annan av broskets byggstenar. Kondroitin finns rikligt i kycklingbrosk. Beståndsdelarna i kondroitin är bland annat glukuronsyra och galaktosamin, vilka båda är viktiga för leduppbyggnad. Kondroitin finns som kosttillskott. Studier har visat att det finns många fördelar med att äta kondroitin tillsammans med glukosamin för maximal effekt på ledhälsan.

Celadrin är en så kallad cetylalkohol som förekommer naturligt i fett från nötkreatur. I flera studier har man sätt att celadrin förbättrar rörligheten i artrotiska leder och dämpar smärta. Den primära effekten av celadrin verkar vara inflammationsdämpande. Även om celadrin verkar vara lovande har det studerats för dåligt för att man ska kunna säga att det verkligen är effektivt.

Ingefära har också använts med varierande framgång för inflammationsdämpning hos reumatiker. Ingefäran är generellt inflammationsdämpande och verkar inte vara supereffektiv mot reumatism, även om vissa reumatiker anser sig får bra effekt.

Gurkmeja är kryddan som ger curryn dess gula färg. Gurkmeja innehåller det inflammationsdämpande ämnet curcumin. Vissa studier antyder att curcumin kan dämpa inflammationer vid reumatism. Curcumin utövar det mesta av sin inflammationsdämpande effekt i tarmen och dämpas inflammationsgraden där påverkas ofta inflammationer i resten av kroppen. Detta eftersom 70-80 procent av vårt immunförsvar sitter i tarmarna.

Djävulsklo är en afrikansk läkeväxt. Några studier visar att den kan ha inflammationsdämpande egenskaper, lindra smärta och öka rörligheten vid artros och reumatism. Djävulsklo finns som kosttillskott.

GLA (gamma-linolensyra) är en fettsyra som finns i höga halter i växten Nattljus. Preparat framställda på Nattljus kan dämpa inflammationer vid reumatism.

MSM står för metylsulfonylmetan och är ett svavelinnehållande organiskt ämne. MSM finns både för invärtesbruk och hudkräm. MSM kan enligt vissa undersökningar dämpa smärta vid bland annat artros.

Avokado och sojabönor innehåller så kallade ”unsaponifiables”, det vill säga icke-förtvålningsbara ämnen. Dessa ämnen kan diffundera in i ledkapseln och hämma enzymer som är involverade i nedbrytning av ledbrosk. Tidigare fanns tillskott med dessa ämnen i koncentrerad form, men kanske kan man få en viss effekt av att inkludera sojabönor och avokado i sin kost?

Zink och selen. Det kan även vara värt att se över sitt intag av zink och selen eftersom reumatiker ofta har låga värden i blodet. Bra källor för zink är skaldjur (särskilt ostron), havregryn och bönor. Bra källor för selen är fisk och paranötter.

Järnvärden i blodet är ofta låga för reumatiker med en aktiv sjukdom. Att i det läget ta ett järntillskott är ofta ett misstag eftersom det låga järnvärdet är ett sjukdomssymptom, inte någon verklig brist. När man får ett reumatiskt skov gömmer kroppen undan mycket av det järn som finns i blodet. Järnet hamnar då i benmärgen. Det är alltså inte fråga om någon äkta järnbrist. Börjar man äta järntillskott är ofta det enda som händer att sjukdomssymptomen förvärras. Kolla därför alltid med en reumatolog innan du börjar äta järntillskott.

D-vitamin användes faktiskt som en behandlingsterapi inom vården innan kortisonet gjorde entré. D-vitamin har nämligen förmågan att modulera immunförsvaret så att inflammationer vid reumatism minskar. På den tiden använde man hästdoser och även om det hjälpte bra mot de reumatiska besvären gav de kraftiga biverkningar. Nu rekommenderar vi inte att man använder megadoser av vitamin D, men faktum är att många har brist på vitaminet och en brist tros kunna förvärra reumatiska symptom.

Rökelseträd är en relativt ny produkt i Sverige. Hartset har använts traditionellt mot bland annat ledbesvär inom ayurvedisk läkekonst. Moderna studier visar att hartset kan ha en dämpande effekt på bland annat artros och reumatism.

Strandnypon finns vildväxande på stränderna i södra Sverige. Studier har visat att dessa kan ha inflammationshämmande effekter vid reumatism. Dessutom verkar de aktiva ämnena, de så kallade galaktolipiderna, stimulera tillväxt av ledbrosk.

Omega-3 från marina källor är inflammationshämmande fettsyror som har visats sig ha inflammationsdämpande effekter vid reumatism. Allra bäst är det att få i sig omega-3 direkt från fet fisk, men även tillskott har visat effekt enligt flera studier.

Lyprinol är en supervariant av omega-3. Lyprinol framställs från nya zeeländska gröna musslor och har en mycket kraftigt inflammationshämmande effekt.

Livsmedel som kan förvärra reumatiska symptom
Det finns en del livsmedel som har kopplats till förvärrade symptom hos reumatiker. Dock reagerar inte alla reumatiker negativt på alla dessa livsmedel, men man kan alltid testa för att se om det får någon effekt. Dessa livsmedel är gluten, rött kött, baljväxter, mejerier, kaffe och konserveringsmedlet nitrit (E250-4).

Kost för reumatiker
Det finns också en del studiematerial kring dieter för reumatiker. Vegetarisk och vegankost har provats med viss framgång. Styrkan i en vegankost är att man slipper det röda köttet, konserveringsmedel och mejerier. Dessutom är den i regel rik på grönsaker som besitter många inflammationsdämpande egenskaper.

Medelhavsdiet
Medelhavsdiet har också används på reumatiker med framgång. Då handlar det förstås om den idealiserade varianten där man äter mycket fullkorn, olivolja, grönsaker, frukter och fisk, men märkligt nog utesluts ofta alkohol.

Känner du dig inläst på detta avsnitt? I så fall är det dags för dig att göra kontrollfrågorna. Dessa når du här!

Läs mer och boka här!

alla utbildningar
Prenumera på vårt nyhetsmejl!

Prenumera på vårt nyhetsmejl!

Vi skickar nyhetsmejl ca sex gånger per år. Dina uppgifter som du lämnar här används enbart för detta. Läs mer om vår GDPR-policy här.

Nu är du anmäld till vårt nyhetsbrev. Glöm inte att bekräfta genom att svara ja på vårt bekräftelsemejl.