fbpx

Antioxidanter

Kapitlets innehåll

  • Vad är antioxidanter
  • Fria radikaler
  • Risker med för mycket fria radikaler
  • Antioxidanter i maten
  • Grupper av antioxidanter
  • Överdrivet antioxidantintag

Lärandemål – Efter kapitlet ska du

  • Ha förståelse för antioxidanternas betydelse för vår hälsa
  • Förstå begreppet fria radikaler och på vilket sätt dessa samverkar med antioxidanter
  • Kunna ge exempel på antioxidantrika livsmedel
  • Känna till de viktigaste grupperna av antioxidanter

Antioxidanter som begrepp slog igenom ordentligt bland allmänheten i slutet på 1990-talet. Det var i den vevan som forskarna började få upp ögonen för den enorma betydelse dessa ämnen har för hälsa och allmänt välmående. I spåren av dessa upptäckter kom också en aldrig sinande ström av antioxidanttillskott som skulle frälsa oss ifrån ohälsa. I reklamen påstods, direkt eller indirekt, att dessa preparat kunde skydda oss från cancersjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, nedsatt immunförsvar och diabetes. Dessutom sades de kunna motverka åldrande, förbättra återhämtning efter fysisk aktivitet och göra oss friskare. Men stämmer verkligen detta? Ja, i vissa avseenden, särskilt då det gäller naturliga antioxidanter i maten.
Antioxidanter är ett samlingsnamn på ett stort antal ämnen. Sinsemellan är de mycket olika varandra, de skiljer i fysisk storlek, de är sammansatta av olika grundämnen, vissa är fettlösliga och andra är vattenlösliga. Men de delar en egenskap: de skyddar alla mot fria radikaler.

Fria radikaler
Fria radikaler är också ett samlingsnamn på en stor grupp av olika ämnen. Det gemensamma för dessa är att de är mycket reaktiva och kan reagera med i stort sett allt som de träffar på. Orsaken till att de är så reaktiva är att de bär på överskottsenergi i form av en mycket reaktiv elektron som gör att radikalen gärna vill reagera med andra ämnen, och helst då med sådana som gärna tar emot denna elektron. Hur pass lätt en radikal reagerar med andra ämnen i kroppen beror också på vilken typ av fri radikal det handlar om. De mest potenta kan reagera med alla ämnen de träffar på i kroppen, och kan ställa till med mycket stor skada. Det gemensamma för alla radikaler är att de uppkommer där stora mängder energi tillförs. Det behövs nämligen stora mängder energi för att skapa den reaktiva radikalen. De flesta radikaler kommer från syre och därför kallar man dem ofta för ROS (radical oxygen species), det vill säga fritt översatt syreradikaler.
Bra exempel på när det frigörs mycket energi är när man röker en cigarett. Då tobaken förbränns kan det på vissa ställen lokalt i cigaretten bli upp till 900 grader Celsius. Vid dessa temperaturer bildas radikalerna lätt, särskilt när det finns mycket syre närvarande, vilket det gör vid förbränningsprocesser. Detta gäller faktiskt också den förbränning som sker inne i våra kroppar, då vi frigör energi för muskelarbete med mera genom att låta mat reagera med syre. Även vårt immunförsvar producerar stora mängder fria radikaler. I detta fall används radikalerna för att bekämpa inkräktande virus, bakterier och parasiter. När du tränar bildas också fria radikaler och de verkar stå för en del av träningseffekten. De är alltså inte alltid enbart av ondo.
Radikaler kan också uppstå genom solstrålning och solar vi för mycket utsätter vi våra kroppar för mer radikaler. Även läkemedel kan vara en stor källa. Ofta är inte läkemedlet i sig speciellt giftigt, men när kroppen försöker bryta ned och utsöndra dessa ämnen blir de giftiga. I denna process kan det också bildas fria radikaler.

Källor till fria radikaler

  • Läkemedel och andra kroppsfrämmande ämnen
  • Solstrålning
  • Överdrivet intag av mineraler som järn och koppar
  • Högt intag av fleromättade fetter
  • Fysisk träning
  • Rökning
  • Inflammationer (med eller utan bakomliggande infektion)

Som du ser av listan är det väldigt många olika företeelser som ökar produktionen av fria radikaler. Visst känns det lite motsägelsefullt att fysisk träning och högt intag av de nyttiga fleromättade fetterna gör gemensam sak med välkända riskfaktorer som rökning och stora mängder solstrålning? Detta är dock inte så konstigt om man bara förstår hur det hänger ihop.

Fysisk träning gör att vi förbränner mer syre och då bildas också fler radikaler. När det gäller fleromättade fetter kan dessa öka belastningen av fria radikaler på kroppen eftersom deras fysiska egenskaper med många dubbelbindningar gör att de lätt reagerar spontant med syre, och då bildas fria radikaler. Detta betyder inte att fysisk träning och ett högt intag av fleromättade fetter är negativt, inte så länge det motbalanseras av ett högt intag av antioxidanter. Självklart kan radikalbildningen vara negativ för kroppen om intaget av fleromättade fetter blir extremt högt eller om man tränar alltför hårt.

 

Risker med för mycket fria radikaler

Eftersom fria radikaler kan reagera med i stort sett allt de träffar på i våra kroppar är det inte så konstigt att vi mår dåligt om vi utsätts för mycket radikaler.

Om en radikal reagerar med ett protein i kroppen kan kroppen inte reparera den skadade biten. I stället måste ett helt nytt protein tillverkas från grunden och det gamla bryts ned. För mycket fria radikaler ökar förstås belastningen på våra kroppar och gör så att återhämtningen blir försämrad. Radikalerna kan även reagera med kolesterol som finns i blodet, vilket leder till hjärt- och kärlsjukdomar. Vår arvsmassa, DNA, är också en måltavla för radikalernas framfart. Reagerar en fri radikal med DNA förstörs det och kroppen tvingas till att reparera detta. I bästa fall får detta till följd att allmänhälsan försämras eftersom kroppen måste lägga resurser på att laga trasigt DNA; många gånger gör detta att cellen dör och måste bytas ut. I värsta fall kan en skada i DNA:t leda till att det repareras på fel sätt, vilket i förlängningen kan leda till cancer.

Radikalerna kan dessutom reagera med fett som finns i blodfettspartiklar, fritt i blodet, i cellmembraner med mera. Detta gör att fettet härsknar, och det säger sig självt att det inte är direkt nyttigt att gå omkring med stora mängder härsket fett i blodet. Radikalen nöjer sig inte heller med att förstöra en fettmolekyl som de träffar på i blodet, utan den hejdlösa förstöringen fortsätter, likt en kedjereaktion med dominobrickor, till dess att radikalen träffar på en antioxidant som kan ta hand om den oparade elektron som radikalen bär på. Efter ett sådant möte är antioxidantens radikalstoppande kapacitet uttömd och den måste laddas upp på nytt eller regenereras, återuppladdas som man också säger, av en annan antioxidant.

 

Radikaler som åldrar

Att utsätta kroppen för stora mängder radikaler under en lång tid kan också göra att vi åldras i förtid. Åldrande har att göra med att celler slits ut och inte kan dela på sig längre. Om man utsätter kroppen för mycket fria radikaler åldras man i snabbare takt eftersom cellerna omsätts i högre takt. Kroppens celler kan bara dela på sig ett visst antal gånger och ju snabbare man sliter ut sina celler desto snabbare åldras man.

 

Radikaler och cancer

Mycket tyder på att en obalans mellan antioxidanter och fria radikaler kan orsaka cancer. Det beror på att de fria radikalerna skadar arvsmassan i dina celler, och med en stor portion otur (om skadan drabbar ett visst anlag i en viss cell) kan detta leda till cellförändringar och cancer. Trots att det krävs en lång rad olyckliga omständigheter för att det ska inträffa händer det regelbundet. Det beror på att vi har så enormt många celler som kan drabbas och vi angrips av ett närmast oändligt antal fria radikaler under en livstid.

 

Radikaler och hjärt- och kälrsjukdomar

Som jag redan har nämnt spelar radikaler och antioxidanter en roll i de fruktade hjärt- och kärlsjukdomarna. Framför allt handlar det om att blodfettspartikeln LDL oxiderar och blir skadad. Det är först då som den blir farlig och gör skäl för sitt tillnamn ”det onda kolesterolet”. Att ha en hög halt LDL i blodet är inte lika farligt om man har ett gott antioxidantskydd

 

Radikaler och syn

Många äldre personer upplever att synen försämras med åren. Det beror till stor del på många års radikalbelastning. Både grå och grön starr har förknippats med radikalskador och risken för dessa ökar signifikant om man har låga halter av de antioxidativa karotenoiderna lutein och zeaxantin.

 

Radikaler och neurodegenerativa sjukdomar

Mycket tyder på att tillstånd som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom är relaterade till radikalbelastning. Risken för att de uppkommer verkar öka om man utsetts för mycket fria radikaler.

 

Radikaler och typ II-diabetes

Detta är en sjukdom som ökar explosionsartat i hela världen och den tycks delvis vara kopplad till radikalbelastning..

 

Eftersom rökning innebär att rökaren inhalerar massiva mängder fria radikaler ökar rökning risken för alla de sjukdomar som är radikalrelaterade. Om de som röker verkligen förstod vilken skada som uppstår i kroppen skulle nog fler sluta jämfört med i dag. Snusning verkar dock inte ge samma skador som rökning, vilket antagligen beror på att man inte tänder eld på snuset.

Syre = gift

Syre är faktiskt den största källan till fria radikaler. Detta kanske känns motsägelsefullt eftersom de flesta associerar syre med något positivt och livgivande. Faktum är att syre var allt annat livgivande när det för första gången kom i kontakt med livet. Syre är, tvärtemot vad många tror, inget ämne som är nödvändigt för att det ska finnas liv. När livet uppkom på jorden för flera miljarder år sedan fanns det inget syre i atmosfären. Den atmosfär som fanns var en snäll atmosfär som inte gärna reagerade med andra ämnen. På den tiden fanns, och det finns det för all del även i dag, en typ av bakterie som kallas för cyanobakterie. Denna bakterie gjorde ungefär som våra växter gör i dag: de fångade in solljus och lagrade detta som kemisk energi – en process kallad fotosyntes. Problemet var bara att det bildades syre som giftig biprodukt.

Att syre är giftigt och mycket frätande är inte så svårt att förstå om man betänker att syre är ansvarigt för att det inte finns oädla metaller som järn och koppar i sin metallform i naturen. Detta eftersom syre förstör, oxiderar, dessa metaller så att de förlorar sina metallegenskaper och bildar olika typer av oxider, i järnets fall rost och sedan järnoxid. Även organiska ämnen som livet är uppbyggt av skadas av syre.

Det fascinerande med livet är dess unika förmåga till anpassning. I takt med att syrehalten i atmosfären ökade, som en bieffekt av cyanobakteriernas ämnesomsättning, började bakterierna också ta skada av syret. För att klara detta utvecklade dessa de första antioxidanterna – vilket var en enorm anpassning för dessa livsformer. För att förstå innebörden av denna anpassning kan man jämföra detta med om vi skulle anpassa oss till att utvinna energi ur plutonium eller kanske rent av bada i saltsyra!

Senare utvecklades livsformer som kunde utnyttja den enorma energipotential som finns i att använda syre för att frigöra den kemiska energin från organiska ämnen. Från dessa livsformer härstammar vi, och vi är väl anpassade till att leva i en syrerik miljö men tar fortfarande stor skada av det.

Än i dag finns det många bakterier som inte tål syre överhuvudtaget. Dessa bakterier brukar kallas för strikta anaerober och de lever i de mest skilda miljöer. Ett vardagsexempel är bifidobakterier som finns i vissa syrade mjölkprodukter. De lever i syrefria mikromiljöer i mjölken och dessa bakterier är också väl anpassade att leva i syrefria mikromiljöer i vårt tarmsystem.

 

Antioxidanter skyddar oss

För mycket fria radikaler orsakar oss alltså olika skador, och det är för att skydda oss mot dessa vi behöver antioxidanterna.

De kanske allra viktigaste antioxidanterna produceras i våra kroppar. De flesta av dem är enzymer som oskadliggör fria radikaler. Dessa enzymer behöver, precis som de flesta andra enzymer, olika mineraler för att kunna utöva sin radikaldödande effekt. Överskott av järn och koppar kan öka bildningen av fria radikaler, men motsägelsefullt nog behövs dessa mineraler i vissa av de antioxidativa enzymerna. En brist på dessa mineraler kan därför också öka produktionen av fria radikaler. Med andra ord: lagom är bäst!

 

Glutation – kroppens viktigaste antioxidant

I dag talas det mycket om antioxidanter och hur viktigt det är att vi får i oss dem. Men det talas inte mycket om den kanske allra viktigaste av dem alla, glutation. Detta beror på att du inte kan äta glutation eftersom det, precis som enzymerna, består av protein och det skulle följaktligen brytas ned i matsmältningsapparaten. Glutation produceras i stora mängder i levern där det har en mycket viktig roll i att skydda levern från den enorma påfrestning och det slitage som den utsätt för när den bryter ned gifter och biprodukter från ämnesomsättningen.

Hur viktigt glutation är förstår man när man tittar på vad som händer när man kombinerar alkohol och paracetamol (den verksamma substansen i Reliv och Alvedon till exempel). En del självmordkandidater försöker ibland med denna kombination och tillräckligt höga doser är direkt dödliga eftersom levern blir skadad. Orsaken till leverskadorna är att paracetamol och alkohol tillsammans förbrukar stora mängder glutation, och är doserna tillräckligt höga lämnar de levern helt oskyddad mot fria radikaler. Eftersom levern bryter ned många gifter bildas det stora mängder radikaler i detta viktiga organ och levern får många gånger obotliga skador.

Glutationhalterna kan du inte påverka speciellt mycket genom kosten, men om ditt intag av den svavelhaltiga och livsnödvändiga aminosyran metionin blir för lågt kan bildning av glutation bli försämrad. Även intaget av aminosyran cystein kan ha en betydelse för bildandet av glutation.

En annan viktig kroppsegen antioxidant är thioredoxin. Dessutom finns även andra kroppsegna antioxidanter i muskulaturen som karnosin och anserin.

 

Antioxidanter i maten

De flesta livsmedel innehåller antioxidanter eftersom livsmedel framställs av levande varelser, växter och djur, och de har samma behov som oss att skydda sig mot fria radikaler. Däremot varierar halterna kraftigt mellan olika livsmedel. Grönsaker och frukt är generellt de bästa källorna medan raffinerade livsmedel som socker och många sorters fett som används vid industriell tillverkning av mat i stort sett är fria på antioxidanter.

En del antioxidanter är vitaminer, som vitamin E, C och betakaroten (ett förstadie till vitamin A). Vissa är vattenlösliga och kan därigenom skydda de vattenlösliga delarna av kroppen som blod, lymfa och cellernas vattenfyllda inre, cytoplasman. Andra antioxidanter är fettlösliga och kan därigenom skydda de fettrika delarna av kroppen som cellmembraner och blodfettspartiklar.

De flesta antioxidanter i vår kost är dock inte vitaminer, och de stora grupperna är polyfenoler, karotenoider (färgämnen i grönsaker) och isothiocyanater (svavelinnehållande ämnen i lök, vitlök och kål). Till polyfenolerna räknas bland annat flavonoider som står för en stor del av de positiva effekterna av rött vin. Utöver dessa finns det en myriad av andra antioxidativa ämnen i kosten.

För att få den allra största skyddseffekten från alla antioxidanter i kosten verkar den bästa strategin vara variation. Tillagningsmetoder som kokning och stekning förstör i allmänhet många näringsämnen i maten, men när det gäller antioxidanter kan tillgängligheten för vissa av dem faktiskt öka. Ett exempel på detta är karotenoider, en sorts antioxidant som ger färg åt många färgsprakande grönsaker som tomat, paprika och morötter. När de är tillagade ökar faktiskt upptaget från tarmen. Dessutom kräver många av de fettlösliga antioxidanterna att man äter dem tillsammans med lite fett för att de ska tas upp på ett optimalt sätt.

Att man varierar valet av antioxidantrika livsmedel är också viktigt. Antioxidanter är lagspelare och för att de ska vara så effektiva som möjligt krävs att hela laget finns representerat på spelplanen. Ta därför för vana att välja olika frukter, bär och grönsaker till dagens måltider. Ta gärna en extra titt på grönsaksavdelningen i de affärer där du handlar mat. Hittar du någon grönsak eller frukt som du inte brukar köpa – köp den! Om du inte vet hur den ska anrättas finns det massor av inspirerande i recept i kokböcker och helt gratis på internet.

Mer on Antioxidanter

I det följande avsnittet finns djupare information antioxidanter. Vi examinerar inte på detta, utan läs igenom avsnittet översiktligt.

 

Polyfenoler

Polyfenoler är en stor grupp ämnen som finns i frukt, grönsaker, frön, nötter och baljväxter. Polyfenolernas uppgift i dessa livsmedel är att ge växten ett gott antioxidantskydd och skydda mot härskning. Växter är extra mycket beroende av ett bra antioxidantskydd eftersom de är exponerande i solljuset hela dagarna – de kan ju inte söka skydd i skuggan som du och jag. Dessutom fungerar många av polyfenolerna som virus- och bakteriedödande medel i växterna.

Eftersom vi alltid fått i oss dessa när vi ätit de aktuella livsmedlen har polyfenolerna blivit en av de viktigaste dietära antioxidanterna, och en kost rik på polyfenoler är oftast en sund kost. Trots det är det inte säkert att polyfenoler är något livsnödvändigt, men man mår förstås mycket bättre om man får i sig dem!

 

Det finns tusentals olika polyfenoler i vår kost och dessa delas in i olika undergrupper:

 

Flavonoider

Fenolsyra

Fenolalkoholer

Stilbener

Lignaner

 

Flavonoider

 

Den största gruppen polyfenoler är flavonoider. Det är de som ger mycket av smaken (något sträv och ibland lite bitter) och färgen (oftast olika röda/blå/lila) till flera av de ”nyttiga” livsmedlen. Rödvin och te är bra exempel på flavonoidrika livsmedel. Över 4 000 olika flavonoider har identifierats i födan, och säkert finns det många fler. Första gången som forskarna isolerade flavonoider ur maten var 1936. Det var en ungersk forskare som stod för den bedriften. Under 20- och 30-talen upptäcktes många av våra vitaminer och därför trodde han att han hade funnit ett nytt vitamin och döpte det till vitamin P. P stod för ”permeability” vilket betyder genomsläpplighet, och härrör från flavonoidernas funktion för blodkärlen.

 

Här listas några av de hälsoeffekter som har kopplats till flavonoider:

• Skyddar mot skadliga fria radikaler

• Hämmar inflammationer

• Motverkar hjärt- och kärlsjukdomar

• Motverkar blodproppar

• Skyddar mot cancer

• Förbättrar kroppens förmåga att bryta ner skadliga ämnen

• Minskar ”odödligheten” hos cancerceller

• Binder till och inaktiverar skadliga metaller

 

Varför är flavonoider så bra?

Flavonoider är faktiskt starkare antioxidanter än de klassiska C- och E-vitaminerna. Dessutom kan flavonoider öka C-vitaminets effekt. Generellt kan man säga att flavonoider är exceptionellt aktiva, men upptaget varierar beroende på vilken form av flavonoid vi talar om. Faktum är att de goda bakterierna i din mag-/tarmkanal påverkar upptaget genom att förbättra flavonoidernas struktur. För att hålla de goda bakterierna vid god vigör gäller det att äta mycket fibrer och gärna ett tillskott av själva bakterierna. Exempel på bra källor för goda bakterier är syrade mjölkprodukter och grönsaker.

Flavonoider har en rad intressanta biologiska aktiviteter bortom sin funktion som antioxidant. Bland annat påverkar de olika typer av signaler som sker inne i cellerna. Det är den egenskapen som bidrar till cancerskydd och inflammationshämning.

 

 

Det finns ett antal olika undersökta grupper av flavonoider:

# Anthocyaniner – finns bland annat i bär, aubergine, druvor, rädisor, rödvin

# Flavoner (till exempel luteolin och apigenin) – finns bland annat i oliver, kronärtskocka, selleri, persilja, chili och citron

# Flavanoler (katekiner) – finns bland annat i te, choklad, vin och äpplen

# Flavonoler (till exempel quercetin, myricetin och rutin) – finns bland annat i lök, äpplen, sallad, vin, oliver, purjolök, brysselkål och blomkål

# Flavanoner (till exempel narniginin och hesperetin) – finns bland annat mynta, i skal från citrusfrukt, speciellt grapefrukt, och i cashewnötter

#Isoflavoner (daidzein, genistein) – finns i soja och baljväxter. Räknas också till fytoöstrogener (se nedan).

 

Andra polyfenoler

Förutom flavonoiderna finns det ytterligare ett antal tusen andra fenoler med nyttiga egenskaper. Mat med ett högt innehåll av fenoler i allmänhet innehåller oftast även mycket flavonoider, det är svårt att särskilja de olika ämnenas effekter. En vanlig typ av fenol är tannin, som finns i till exempel nötter, druvor och vin. Tanninerna är viktiga för aromen, och ger en del av rödvinets karaktäristiska smak. Den uppkommer när tanninerna reagerar med proteiner i din saliv.

Man anser dock att även tanninerna är antioxidanter, bakterie- och virushämmande och bra för hjärtat. Troligen kan de öka frisättningen av kväveoxid i blodkärlen, vilket ökar deras diameter och genomsläpplighet vilket är bra för hjärtat, blodtryck och blodkärlsfunktion. Detta borde även vara intressant för den som tränar uthållighetsträning, då ett större blodflöde ger mer syre till cellerna, samtidigt som mer koldioxid kan transporteras bort. Dessutom blir transporten av bränsle och byggstenar förbättrad.

 

Hur optimerar man upptaget av fenoler?

Vissa fenoler tål upphettning ganska bra, men exempelvis isoflavoner är väldigt värmekänsliga. Det betyder att industribehandlade sojaprodukter innehåller betydligt mindre isoflavoner än de oförstörda bönorna.

Fenoler är vattenlösliga, och sipprar därför gärna ut i kokvattnet. Därför är det bra att konsumera kokvattnet när man kokat något fenolrikt. Koka inte heller maten för länge.

 

Det finns sex huvudgrupper av fenoler (förutom flavonoider):

# Hydroxybensoesyra – finns i till exempel björnbär, tranbär, druvor och te

# Hydroxykanelsyra – finns i till exempel gurkmeja, ingefära, hallon, körsbär, sallad och blåbär

Exempel på olika varianter av kanelsyra:

Coumarin – finns i t ex fänkål, koriander, morrötter och citrusfrukter

Kaffesyra – finns i kaffe, blåbär, kiwi

Ferulinsyra – säd (fullkorn),

# Fenolalkoholer – olivolja (extra virigin), rött och vitt vin, öl

# Stilbener – (resveratrol) finns i jordnötter, bär och druvor.

# Lignaner – linfrö

# Proantocyanidiner – finns i t ex linser, tranbär, rödvin och kakao (långa kedjor av katekiner)

 

Problem med fenoler

Ett klassiskt problem med fenoler är att de kan binda till viktiga mineraler som järn och zink, och därför försämra upptaget av dessa. C-vitamin och möjligen beta-karoten kan motverka fenolernas negativa effekt, vilket understryker nyttan av en varierad och blandad kost.

Den hämmande effekten på mineralupptaget behöver faktiskt inte alltid vara negativ. Många människor, framför allt män, har faktiskt för mycket järn i blodet, vilket kan ge negativa effekter genom ökad bildning av fria radikaler. För dessa är ett minskat upptag bara av godo.

 

Den franska paradoxen – en effekt av polyfenoler?

”Den franska paradoxen” syftar på det märkliga faktum att fransmän klarar sig bättre än amerikanare trots att de ligger betydligt sämre till när det gäller många riskfaktorer. Fransmännen äter fyra gånger mer smör, tre gånger mer animaliskt fett, har högre blodtryck och högre kolesterol än amerikanarna. Trots detta har de en 2,5 gånger lägre risk för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar!

En förklaring till paradoxen är att fransmännen får i sig betydligt mer polyfenoler genom rött vin och grönsaker jämfört med amerikanarna.

 

Fytoöstrogener

Det finns ytterligare en intressant grupp naturligt förekommande kemikalier i födan. De kallas fytoöstrogener och är ämnen som på olika sätt påverkar hormonfunktioner. Kemiskt är de lika det kvinnliga könshormonet östrogen, som är ett hormon som ger kroppen många kvinnliga egenskaper. Exempel på sådana egenskaper är kvinnlig fettfördelning, bröstutveckling och menstruationscykel. Östrogen har också positiva effekter på skelettomsättning och blodkärlens hälsa. Som tur är påverkar inte fytoöstrogener alla de organ som kvinnornas östrogen gör.

Fytoöstrogener har som tur är inte samma effekt på bröst och livmoder – annars skulle män utveckla bröst om de åt för mycket fytoöstrogenrik mat. Istället kan fytoöstrogener i lagom dos minska effekten av det kvinnliga östrogenet på livmoder och bröst, vilket förklarar varför mat rik på fytoöstrogener kan minska risken för bröst- och livmodercancer.

I Asien konsumeras det mycket mer fytoöstrogener och sannolikt är det en förklaring till att vissa cancerformer (särskilt bröst- och prostatacancer), hjärtsjukdomar, benskörhet och klimakteriebesvär är ovanligare där än i västvärlden.

Fytoöstrogener hör till de mest studerade kemikalierna i kosten, men fortfarande vet vi inte exakt vad de gör, bara att de är nyttiga i lagom mängd. För mycket fytoöstrogener kan mycket väl förändra den biokemiska miljön i kroppen, och kanske ge oönskat stora östrogeneffekter. Därför bör man aldrig överdriva intaget – lagom är bäst!

 

Fytoöstrogener brukar delas in i tre grupper:

# Isoflavoner (ex. coumestrol) (som också är en flavonoid) – finns i till exempel sojaprodukter, kikärter, jordnötter, bovete, mungbönor och linser.

# Lignan – finns i till exempel råg, körsbär, fullkornsvete, linfrön, malt, sesamfrön, äpplen och broccoli

# Coumestaner – finns i till exempel groddar av till exempel mungbönor, alfalfa och sojabönor.

 

Isoflavonerna klassas även som flavonoider och är till skillnad från övriga fytoöstrogener därför även utmärkta antioxidanter. Isoflavoner förekommer i rikliga mängder i baljväxter och kål.

 

Exempel på isoflavoner:

# Genistein

# Dadzein

# Formononetin

# Biochanin

 

Även fytoöstrogener kräver en god tarmflora om upptaget ska bli optimalt. Användandet av antibiotika skadar tarmfloran och minskar därför även upptaget av fytoöstrogener.

 

Potentiella nytto-/skadeffekter av fytoöstrogener:

• minskad risk för benskörhet

• minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom

• minskad risk för klimakteriebesvär

• minskad risk för bröst- och livmodercancer

• minskad fertilitet hos män

• minskad risk för prostatacancer

• förbättrade blodfetter

• motverkar diabetes typ II?

 

 

Effekter av specifika polyfenoler

Vissa flavonoider har kopplats till specifika skyddseffekter och några av dem som är extra intressanta är silybin, resveratrol, quercetin och katekiner.

 

Resveratrol och quercetin

Resveratrol och Quercetin har visat sig gynnsamma effekter på insulinkänslighet, blodtryck och den generella inflammationsgraden i kroppen. Dessa effekter är förstås positiva för alla människor, men extra betydelsefulla är de för personer med diabetes, höga blodfetter och högt blodtryck. Ofta förekommer dessa ohälsotillstånd samtidigt och då är det förstås extra viktigt att man gör allt för att optimera sina förutsättningar. Quercetin har dessutom kopplats till cancerförebyggande effekter.

 

Katekiner

Katekiner finns det rikligt av i grönt och svart te och choklad. Katekiner har blivit kopplade till otaliga hälsoeffekter som bland annat inkluderar cancerskydd, positiva effekter på hjärt- och kärlhälsa, kolesterolsänkning, skyddseffekt på huden mot UV-ljus, inflammationshämning, minskad risk för blodpropp och bakteriedödande effekter. Dessutom kan katekiner kelatera mineraler som järn i vår hjärna. Kelateringen innebär att katekinerna fångar in fritt järn som annars skulle öka bildningen av fria radikaler i vår hjärna. När det gäller hjärt- och kärlskydd har studier visat att en daglig konsumtion av choklad nästan halverar risken för hjärtinfarkt.

De främsta källorna för katekiner är te och choklad. De nyttiga effekterna av te har varit känt sedan länge, men att choklad faktiskt har hälsoeffekter är en relativt ny kunskap bland kostexperterna. Många har förstås ett stort motstånd mot att ta till sig de nya hälsorönen eftersom den allmänna inställningen till choklad inte har varit den mest positiva. Choklad är förstås väldigt kaloririkt, men som vanligt gäller det att konsumera med måtta.

En katekin som finns i grönt te kallad EGCG har dessutom visat sig öka förbränning i flera studier.

 

Mariatistel (mjölktistel) skyddar levern och minskar kolesterolhalten i blodet

Mariatistel, eller mjölktistel som den också kallas, har använts i traditionell medicin mot framförallt leveråkommor. De skyddande ämnena i mjölktistel är silybin och silymarin, två polyfenoler vars egenskaper gör att de skyddar levern extra bra. Djurförsök har visat att dessa ämnen kan skydda mot ett brett spektra av vanligt förekommande levergifter och dessutom förbättra leverns återhämtningsförmåga. Även vid understödjande behandling av skrumplever har dessa ämnen visat på bra effekter.

Dessa specifika polyfenoler verkar också inflammationsdämpande och motverkar cancertumörers tillväxt i djurexperiment; dels genom att motverka cancercellernas tillväxt, men också genom att motverka tillväxt av blodkärl som ger tumören näring. Silymarin finns även i kronärtskocka, men tyvärr inte i så många andra livsmedel.

 

Tyrosol

Tyrosol tillhör gruppen fenolalkoholer och förekommer rikligt i olivolja. Tyrosol har inflammationshämmande egenskaper i sin form av oleocanthal, en kemisk ester bildad från tyrosol. Tyrosol har även kopplats till nervskyddande och cancerskyddande egenskaper.

 

Karotenoider

På 1930-talet upptäcktes att ett växtpigment, som döptes till karotenoider, kunde utnyttjas av kroppen till att producera A-vitamin. Karotenoider kallas också för terpener eller terpenoider och har en färg som sträcker sig från gula, via orange, till röd. Årtionden senare upptäcktes att karotenoidrika livsmedel var starkt förknippade med en lägre risk att drabbas av cancer. Man uppskattar att det finns mer än 600 olika karotenoider i växter, men bara runt 50 stycken finns i människans kost. Av dessa är ungefär tio väl undersökta, och dessa vet man spelar en viktig roll för hälsan.

Karotenoiders funktion i växten är att tillsammans med klorofyll absorbera UV-strålarna i solljuset så att de kan användas som energikälla. Samtidigt kan karotenoiderna även skydda en växt om det blir för mycket solljus, så att överskottsenergi försvinner från växten i form av värme. En tredje funktion för karotenoider är att de skyddar växten mot de fria radikaler som bildas när UV-strålarna träffar växten. Bland annat bildas den mycket reaktiva radikalen singlet-syre som kan orsaka allvarliga skador på växten. Det är faktiskt samma radikal som man tror är huvudsakligen skyldig till att solljus kan ge hudcancer hos människor. När vi äter dessa karotenrika grönsaker tar vi upp dem och drar nytta av deras antioxidativa egenskaper.

Karotenoider är fettlösliga och tas därför bara upp om du har ett visst innehåll av fett i maten. Väl ute i kroppen transporteras de med kolesterolets bärarproteiner (LDL) och ger då ett skydd till dessa. När LDL transporterat karotenoiderna till målcellerna tas de upp där och ger cellen sitt skydd. Troligen är varken flavonoider eller karotenoider livsnödvändiga att inta, men de kan förbättra hälsan och är därför extremt viktiga för oss.

Karotenoiderna har lite olika egenskaper, men gemensamt sägs det att de skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar, starr, cancer, alzheimers sjukdom, demens och ålderdiabetes. Ett viktigt påpekande är att alla karoteninnehållande vegetabilier har flera av karotenoiderna i sig, och en blandning av dem är mycket viktig. Det verkar som om de samverkar med varandra, men även med andra antioxidanter, och tar man höga doser av bara en karotenoid finns det risk för biverkningar. Både amerikanska och finska studier har nämligen visat att om rökare tar tillskott av enbart beta-karoten i höga doser ökar risken för lungcancer, även om det borde vara tvärtom. Troligen blockerar det höga beta-karotenintaget absorptionen av andra karotenoider. Då de sistnämnda har mer skyddande egenskaper för lungorna blir det helt enkelt en obalans som ger minskat skydd av detta organ. Dessutom kan ett överdrivet intag av en enskild antioxidant öka risken för så kallad redox-cykling. Om detta fenomen kan du läsa mer om längre fram i detta avsnitt.

 

De sju mest kartlagda karotenoiderna:

# Alfa-karoten – finns bland annat i röd paprika, pumpa, morötter, tomater och avokado

# Beta-karoten – finns bland annat i paprika, gröna bladgrönsaker och papaya

# Lykopen – finns bland annat i tomater, aprikoser och vattenmelon

# Lutein – finns bland annat i äggula, majs, gröna grönsaker och kiwi

# Zeaxanthin – finns bland annat i majs, persika och spenat

# Kryptoxantin – finns bland annat i kantareller, passionsfrukt, röd paprika och nektariner

#Astaxantin – finns i alger, skaldjur och viss fisk (t. ex lax) och är en extremt kraftfull antioxidant.

 

Karotenoider är fettlösliga, men vissa är mer fettlösliga än andra. Alfa-, beta-karoten och lykopen är alla extremt fettlösliga. Utan fett i maten blir upptaget av dem mycket lågt. Dessutom tas de upp bättre om man tillagar maten innan man äter den. Tillagad paprika är exempelvis en mycket bättre källa för beta-karoten än en rå. Principen blir ännu tydligare för lykopen: tomatketchup är faktiskt en överlägsen källa för lykopen jämfört med färska ekologiska tomater! Nu är inte slutsatsen att alla ska börja hälla i sig ketchup, men att använda hårdbehandlade industriprodukter bestående av tomat har sina fördelar. En bra källa för lykopen är tomatpure och tomatsåser som har kokat länge.

Zeaxanthin, kryptoxanthin, lutein och astaxantin är också fettlösliga till sin kemiska karaktär, men dock mindre fettlösliga än de tre förstnämnda. Dessa tillhör xantofyllinerna. Xantofyllinerna fungerar väl ihop med de andra karotenoiderna och tros skydda andra delar av kroppen och cellerna. Till exempel lägger sig xantofyllinerna tvärs igenom cellernas membraner medan de andra karotenoiderna finns inuti membranet.

 

Hälsoeffekter av karotenoider:

Beta-karoten – i studier har man sett att en hög karotenhalt i blodet är kopplad till en minskad risk för cancer och hjärt- och kärlsjukdom.

 

Lykopen – höga halter av lykopen i blodet har kopplats till en minskad cancerrisk i prostata, mage, tarm, bukspottkörtel och äggstockar. Extra intressant är lykopen för män eftersom karotenoiden koncentreras i prostatan och ger ett bra skydd mot cancer.

En hög halt av lykopen i fettceller har också kopplats till en lägre risk för hjärtinfarkt.

 

Xantofylliner – skyddar ögat genom sin något lägre fettlöslighet. Konsumtion av xantifylliner har också kopplats till en minskad risk för prostatacancer och kanske till och med en ökad livslängd!

 

Som du ser finns de olika karotenoiderna spridda i olika livsmedel, och det säkraste sättet att få ett komplett skydd är att äta varierat. Färgen på livsmedlet avslöjar faktiskt delvis innehållet av antioxidanter, och därför är det smart att inta livsmedel med en blandning av röda, gröna, gula, oranga, lila, blå, bruna och alla andra färger. Då är du säker på att du får i dig en blandning av olika skyddande polyfenoler och karotenoider.

 

Antioxidanter utan färg!

De flesta antioxidanter är färggranna, men det finns också en mycket viktigt grupp i vår kost varav de flesta är nästan färglösa. Sin brist på färg kompenserar de istället med att lukta desto mer. Dessa ämnen brukar kallas för svavelhaltiga antioxidanter och de finns i olika sorters lök, vitlök och i varierande halt i olika sorters kål.

 

I lökväxter:

Allicin

Alliin

Diallylsulfid

Sulforafan

Liponsyra

Isothiocyanater

 

Dessa svavelhaltiga föreningar har sammankopplats med en rad positiva hälsoeffekter som bland annat innefattar minskad risk för cancer, minskat kolesterol och positiva effekter på blodtryck. Dessutom har de svavelhaltiga antioxidanterna antibakteriella effekter och kan motverka både virus och parasiter.

Liponsyra är en antioxidant som vi producerar själva, men som också finns i mycket av den mat som vi stoppar i oss. Liponsyran är lite speciell eftersom den är en så otroligt effektiv antioxidant. Den kan nämligen fortfarande fungera som en skyddande antioxidant, även efter en direkt träff av fri radikal. Liponsyra är också effektiv när det gäller effekter på kroppens känslighet för insulin. Detta är något som kroppsbyggare har utnyttjat för att fylla sina muskler med kolhydrater innan tävlingar. Liponsyra har på senare tid kommit i fokus för typ II diabetiker eftersom de har problem med sin insulinkänslighet.

 

Övriga antioxidanter

 

Saponiner

Saponiner är ämnen som fungerar som detergenter, det vill säga ämnen med tvålliknande egenskaper. Många saponiner är giftiga och bland annat innehåller vissa pilgifter som används bland naturfolk just saponiner. Dessa gifter verkar genom att de spränger sönder blodkroppar. Många saponiner påminner också mycket om steroidhormoner, det vill säga manligt och kvinnligt könshormon. Kan dessa hormonlika och potentiellt även giftiga ämnen vara nyttiga? Faktiskt finns det en hel del nyttoeffekter bland de saponiner som finns i vår mat. Att de fungerar som antioxidanter har du säkert räknat ut, men även andra nyttoeffekter som blodfettsänkning och cancerskyddande effekter har kopplats till dem. Saponiner finns i baljväxter och kålväxter.

 

Indoler

Indoler är kraftfulla antioxidanter som förekommer rikligt i olika typer av kålväxter, exempelvis broccoli. Indolerna bildas från så kallade glukoinolater. Skulle glukoinolaterna innehålla svavel bildas istället isothiocyanter.

 

Mineraler som antioxidanter

Mineraler är ofta metaller eller halvmetaller och deras funktion i våra kroppar förknippas oftast inte med antioxidanter. Det enda mineral som har fått lite antioxidantstämpel är nog selen. Det beror på att selen har en så viktig funktion för vårt skydd mot fria radikaler. Selenet behövs nämligen för funktionen hos glutationperoxidas, ett enzym som bryter ner fria radikaler. Enzymet jobbar i nära samarbete med glutation som är en av kroppens allra viktigaste antioxidanter. Får vi brist på selen, vilket är relativt vanligt i Sverige idag, fungerar vårt skydd mot fria radikaler sämre. I flera studier har man sett kraftfulla skyddseffekter från selentillskott när det gäller olika cancerformer. Fler mineraler är dock viktiga för vårt antioxidantskydd, till exempel järn, koppar, mangan och zink.

När det gäller järn och antioxidantfunktioner kan man betrakta järnet som ett tveeggat svärd. Får du i dig för mycket ökar produktionen av fria radikaler och får du i dig för lite ökar bildningen också. Detta lite märkliga fenomen beror på att järnbrister gör att vissa antioxidativa enzymer som är beroende av järn inte kan fungera optimalt. Om du däremot överdriver ditt järnintag kommer inte produktionen av järnberoende antioxidativa enzymer att öka. Istället kommer kroppen att få problem med att ta hand om allt överskottsjärn och detta kan medföra att produktionen av fria radikaler ökar. Både järnbrister och överintag av järn är vanligt. Riskgrupper för brister är idrottare och menstruerande kvinnor. Är man både idrottare och kvinna är risken förstås ännu större. Riskgruppen för överintag är framför allt män, särskilt sådana som tycker mycket om järnrik mat som exempelvis rött kött. Innan du börjar äta järntillskott är det därför lämpligt att kontrollera dina järnnivåer med ett blodprov.

När det gäller koppar och mangan är risken att utveckla brister låg. Zinkbrister är däremot vanligare, åtminstone marginella sådana. Zinkstatus är tyvärr inte lika lätt att mäta, men om man är orolig kan man äta mat som innehåller mycket zink.

 

Antioxidantbrist

Mycket tyder på att det låga innehållet av antioxidanter delvis är ansvarigt för att den moderna, oftast raffinerade, kosten är skadlig. När jägarna och samlarna åt sin föda hade den alltid ett relativt högt innehåll av antioxidanter. En liten del kan ha gått till spillo vid tillagning (till exempel grillning), beredning (till exempel torkning), men deras intag av antioxidanter var ändå betydligt högre än vad den genomsnittliga moderna människan har. Vad innebär egentligen raffinering? Jo, det är metoder som tar bort antioxidanter, även om också andra viktiga näringsämnen (som fettsyror och fibrer) får stryka på foten. Ett helt frö som du tuggar på och krossar med dina tänder bidrar med stora mängder antioxidanter. Äter du en skiva vitt bröd, som också är gjort på frön, är ditt antioxidantintag lågt. Socker är farligt av flera anledningar, men en viktig sådan är att det är befriat från antioxidanter. När du konsumerar socker bildas dock fria radikaler och sockret innebär därmed en belastning på dina antioxidantdepåer.

Antagligen har det alltid varit en evolutionär fördel att tycka om mat med mycket antioxidanter. Du märker det på vår vilja att äta mat med färg, och gärna olika färger. Som du redan har läst har olika antioxidanter olika färger och vår instinkt är att äta dessa, och gärna varierat. Det är ju mycket trevligare att bli bjuden på en blandad sallad med tio olika färgglada ingredienser i stället för att bara få en skål salladsblad. Vår drift att välja färgstark mat har man tagit till vara inom livsmedelsindustrin och skapat ett stort antal färgämnen. Givetvis är detta lömskt, eftersom de sällan verkligen ger antioxidanter utan bara är en illusion av dessa. Särskilt för barnen är detta ett problem eftersom de är ännu mer instinktiva än vi vuxna. Det är för att få i sig antioxidanter som barnen kan dricka dessa hemska läskedrycker med gula, gröna, blå och röda neonfärger. Dessa är direkt riktade till barnen, och visst säljer de. Som vuxen förstår vi att det inte kan vara bra, men för barnen signalerar läskedryckens färg ”drick mig!”. Det finns ett fåtal färgämnen som faktiskt är nyttiga eftersom de är tillverkade av naturligt förekommande antioxidanter som i naturen ger sin färg t ex till frukt eller bär.

 

Kan man få i sig för mycket antioxidanter?

Lagom är bäst brukar man säga och det gäller även för antioxidanter. När man först började få klart får sig vilken otroligt viktig effekt dessa ämnen har för vår hälsa blev många experter nästan religiösa i sin tro på dessa undergörande ämnen. Många människor började äta tillskott som innehöll gigantiska mängder antioxidanter. Tyvärr är det inte alltid ”ju mer desto bättre” och när det gäller antioxidanter är det definitivt inte så. Överdriver man sitt intag uppstår ett fenomen kallat redox-cykling, vilket innebär att antioxidanterna faktiskt ökar produktionen av fria radikaler. Risken för redox-cykling är särskild stor om man överdriver intaget av enskilda antioxidanter. Det bästa är därför att variera sitt intag. Det problemet uppstår inte om man får sina antioxidanter genom maten eftersom koncentrationerna är lägre och maten innehåller ett så brett spektra av antioxidanter.

Risken för redox-cykling minskar om du samtidigt är utsatt för en extra stor exponering för fria radikaler. Det betyder alltså att det måste finnas en balans mellan fria radikaler och antioxidanter där den ena sidan av vågskålen aldrig får väga för mycket. Följaktligen betyder det också att om du inte är speciellt exponerad har du ett lägre behov.

 

Hur ska man få i sig tillräckligt mycket antioxidanter?

En bra kost är rik på antioxidanter. Varje mål, och helst varje livsmedel, ska innehålla antioxidanter. Åtminstone gäller detta för matens kolhydratdel, eftersom kött, fisk och fågel har ett relativt lågt innehåll av antioxidanter. Det är egentligen bara lax och annan rosa fisk som har några mängder att tala om, och vi ska inte bara leva på lax och röding. Antioxidantinnehållet är ett av skälen till att en kost med ett stort vegetariskt inslag i många studier har visat sig förlänga livet och motverka sjukdomar. Dock behöver du inte bli vegetarian för att uppnå detta, eftersom det finns vissa problem med en strikt vegetarisk kost, men du kan äta mer vegetariska livsmedel – det ger automatiskt mer antioxidanter och en bättre hälsa. Se till att varje måltid innehåller åtminstone en försvarbar mängd grönsaker. I volym räknat bör en tredjedel av tallriken bestå av grönt. Om du äter bönor, linser eller ärtor som proteinkällor kan du räkna dessa som grönsaker eftersom deras antioxidantinnehåll är så högt.

 

Hur mycket antioxidanter finns det i olika livsmedel?

Ända sedan man började få klart för sig hur viktiga antioxidanter är för vår hälsa och välmående har man ställt sig frågan hur man ska äta för att få så stora hälsoeffekter som möjligt. I vilka livsmedel finns det mycket antioxidanter? Idag finns det flera metoder för att mäta innehållet av antioxidanter i olika livsmedel och den mest erkända och använda är ORAC, Oxygen Radical Absorbance Capacity.

 

ORAC – hur mycket antioxidanter finns det i maten?

Ända sedan forskarna förstod vikten av antioxidanter har man sökt sätt att mäta halten av dessa i maten. Ett antal metoder har föreslagits och provats, och den som verkar ha fått fäste kallas ORAC (oxygen radical absorbtion capacity). Det är en bra metod som ger en uppfattning om antioxidantinnehållet, även om den har sina brister. Det är bara en modell som registrerar vissa delar av vårt antioxidantförsvar och det finns faktorer i människokroppen som är svåra att efterlikna. Frågan är dessutom hur man ska tolka ORAC-värdena? Kanske är det till exempel bättre för hälsan att få små mängder av tio olika antioxidanter än tjugo gånger så mycket av en enskild antioxidant. Variation är sannolikt viktigt, men varierar du mellan livsmedel som har höga ORAC-värden lovar jag att du har fått ett bra antioxidantintag. Här följer en lista över ett antal livsmedel som har testats. Värdet gäller för 100 gram av livsmedlet. Tänk på att energiinnehållet är oerhört olika. 100 gram choklad innehåller mer än tio gånger så mycket energi som bär.

 

Livsmedel ORAC-värde

Mörk choklad 13 120

Mjölkchoklad 6 740

Katrinplommon 5 770

Blåbär 4 460

Granatäpple 3 307

Russin 2 830

Björnbär 2 036

Grönkål 1 770

Tranbär 1 750

Vitlök 1 662

Jordgubbar 1 540

Spenat 1 260

Hallon 1 220

Gul squash 1 150

Brysselkål 980

Plommon 949

Alfalfagroddar 930

Ångkokt spenat 909

Broccoli 890

Rödbeta 840

Avokado 782

Apelsin 750

Blåa vindruvor 739

Röd paprika 710

Körsbär 670

Kiwi 610

Blodgrape 495

Grapefrukt 460

Kidneybönor 460

Gul lök 450

Majs 400

Aubergine 390

Blomkål 385

Frusna ärtor 375

Potatis 300

Sötpotatis 295

Kål 295

Sallad 265

Nätmelon 250

Äpplen 218

Morot 210

Banan 210

Tofu 205

Tomat 195

Zucchini 176

Aprikos 175

Persika 170

Päron 134

Vattenmelon 100

Gurka 60

 

En akilleshäl med ORAC-mätningar på livsmedel är att det inte talar om hur mycket av antioxidanterna som faktiskt tas upp. Det är inte så stor nytta med ett högt ORAC-värde om det mesta bara rinner tvärsigenom. Därför använder man sig i många vetenskapliga studier av ORAC-mätningar på blod. Då ser man verkligen vilken antioxidativ kapacitet blodet har. Nackdelen blir att kroppsegna antioxidanter blandas med de man får i sig genom kosten. Det blir med andra ord svårt att särskilja vad som ger vad.

En annan metod för att mäta antioxidanter bygger på en teknik som heter Ramanspektrofotometri. Mätningen bygger på att karotenoider absorberar ljus vid en viss våglängd. Själva testet går till på så sätt att man bestrålar huden med en laserstråle av bestämd frekvens. Maskinen mäter sedan hur mycket av ljuset som absorberas. Ju mer som absorberas desto högre halt karotenoider. Tyvärr finns det många problem med tekniken, bland annat för att den endast mäter karotenoider och som du vet finns ett otal andra antioxidanter som har stor betydelse för hälsan. Ett annat problem som ställer till det för Ramanmätningen är att det är svårt att på ett bra sätt bestämma mängden karotenoider i huden eftersom bland annat blodfettspartiklar innehåller mycket karotenoider. I värsta fall kan ett högt karotenoidvärde från en ramanmätning endast betyda att testpersonen har höga blodfetter.

Ett annat sätt att mäta hur det är ställt med det antioxidativa skyddet är att mäta förhållandet mellan skadliga fria radikaler och skyddande antioxidanter. Problemet med den här typen av test är att resultaten är lite svårtolkade eftersom man inte säkert vet om dåligt värde beror på att man för i sig för lite antioxidanter eller om det beror på att produktionen av fria radikaler är förhöjd som vid exempelvis olika sjukdomstillstånd. Infektioner, inflammationer, överträning och gifter är några orsaker som kan ge dåliga värden i en sådan mätning.

 

Antioxidanter som tillskott

Det ligger nära tillhands att tänka sig att man får större skyddseffekt ju mer antioxidanter man äter. Detta har gjort att marknaden för tillskott med antioxidanter fullkomligen har exploderat på senare år. Tillskott med högdoserade antioxidanter har visat på skyddseffekt i många studier, men om de verkligen har en positiv effekt för gemene man återstår att bevisa. I de fall där de har visat sig ha störst skyddseffekter har det ofta handlat om studier på rökare eller andra grupper som utsätts för extra stora mängder fria radikaler. För gemene man verkar dock extra tillskott inte ha så värst många hälsobefrämjande effekter.

En förklaring till att det förhåller sig på detta sätt är att tillskott med antioxidanter endast innehåller ett fåtal olika skyddande ämnen, om än i hög dos. De antioxidanter som vi får i oss genom maten är lägre doserade, men i stället finns ett mycket större spektrum av olika antioxidanter representerade. Problemet med tillskott är att om man överdoserar så kan man få den motsatta effekten, det vill säga en ökad bildning av fria radikaler. Fenomenet kallas för redox-cykling och är ytterligare ett skäl till att hålla fast vid regeln ”lagom är bäst”!

Känner du dig inläst på detta avsnitt? I så fall är det dags för dig att göra kontrollfrågorna. Dessa når du här!

Läs mer och boka här!

alla utbildningar
Prenumera på vårt nyhetsmejl!

Prenumera på vårt nyhetsmejl!

Vi skickar nyhetsmejl ca sex gånger per år. Dina uppgifter som du lämnar här används enbart för detta. Läs mer om vår GDPR-policy här.

Nu är du anmäld till vårt nyhetsbrev. Glöm inte att bekräfta genom att svara ja på vårt bekräftelsemejl.